VestibulitÄrSkit

Nu börjar jag känna ångesten och nedstämdhet igen, men jag vet exakt vad det beror på. Jag och pojkvännen har inte övat på ett tag nu och då känner jag alltid att jag inte gör allt jag kan för att bli bättre. Jag skulle helst öva minst varannan dag, men min andra hälft är inte riktigt lika entusiastisk när det kommer till att öva. Inte kan jag ju våldta den stackars pojken..hehe. Nä men jag hoppas på att vi övar ikväll så att ångesten släpper igen för det har verkligen varit skönt att slippa må ruttet den senaste tiden.

Imorgon är det dags att åka till Södersjukhuset igen, båda 2 denna gång. Vi kommer antagligen följa upp det här med lapparna, kolla igenom anteckningarna från träningen och sen får vi se vad som händer mer. Det brukar alltid bli nån liten uppgift när man varit där. Ibland känns det supertaggat när man varit där  och ibland är man bara helt nere för att man är så trött att hålla på att kämpa med den här skiten. Hoppas på en taggad dag! =D

Just nu är jag inne i en ganska positiv period. Senaste gången vi övade gick det så sjukt bra att man knappt vågar tro det. Fatta att kunna ha en penis i sig och knappt känna den minsta brännande smärta. Det blev en mysig stämning i och med att jag kunde slappna av och kände mig glad.

Dessutom har vi nu börjat med de där lapparna i burken och det känns supermycket bättre mellan oss. Jag har ställt lapparna i köket så att man kan ta en lapp att läsa i smyg så att vi kan låtsas som om vi gör den andras önskesaker utan att lapparna finns.

En annan anledning till den positiva stämningen är att jag gått ner rätt mycket i vikt (har kämpat och kämpar hårt). Då känner jag mig alltid mycket snyggare och positivare vilket gör hela livet bättre.

Kanske mår jag oxå bättre för att jag följt min barnmorskas råd att börja ta mer på mig själv och försöka titta på och läsa sånt som kan skapa fantasier och upphetsning. Ofta blir jag väldigt ledsen av att titta på sexscener och sånt, men nu har jag kommit på ett knep som hjälper ibland. Jag försöker tänka när jag tittar på sexscener att det är som om jag bläddrar i en Ellos-katalog.  Precis som när man tittar på vilka tröjor som ser trevliga ut och som jag skulle vilja ha så tänker jag t.ex. att: "den där ställningen ska vi göra när jag blir frisk". Det funkar rätt bra.

Nu får vi hoppas att allt det positiva håller i sig så att jag slipper må så jävla dåligt som jag gjort så länge nu. Jag vet att det kommer att komma motgångar och dalar igen som kommer få mig att må piss, men just nu behöver jag verkligen må lite bra och samla på mig positiv energi. =)

Jippi! Gårdagens träning tillsammans gick verkligen superbra. Det blev lixom en mysigare stämning än vanligt och det brände inte alls sådär som det brukar göra. Dock gjorde det ont på något annat konstigt sett inuti buken lixom. Som att det bara helt plötsligt tog stopp för att det var massa inälvor i vägen, fast han inte va inne särskilt långt. Men jag känner att huvudsaken är att det där jävla brännande och skärande knappt kändes alls. "Magontet" kan ju ha berott på vad som helst, och inte ha någonting med vestibulit-problemen att göra.

Och eftersom jag har så svårt att se mig och min pojkvän framför mig i en situation av njutningsfullt sex så försöker jag varje kväll innan jag somnar att inuti huvudet försöka föreställa mig och tänka på hur det skulle kunna se ut. Vad som skulle leda fram till det, vad jag skulle behöva och bara tänka på honom och mig tillsammans i en sexuell akt. Hoppas att det ska få mig att börja tro på att det faktiskt kan hända och börja känna riktig lust. En vacker dag SKA jag fanimej slippa den här skiten!!!

Sådärja! Nu har man klarat av ännu en tur till psykologen och det gick väl OK idag. Pratade i över en timme om min syn på mig själv, vad jag skulle behöva för att kunna ha penetrerande samlag och massa sånt. Eftersom min pojkvän inte ger mig nån sexuell bekräftelse alls så har jag fått i uppgift att bli mer intim med mig själv. Jag ska börja ta mer på mig själv, känna vad jag gillar och försöka tycka om min egen kropp. Jag blir äcklad bara av att tänka på det, men jag får försöka så bra det går. Jag har bara så oerhört svårt att se mig och min pojkvän någonsin komma till en sån situation där jag blev upphetsad. Det är väldigt svårt när det enda sexuella som finns i en relation är när jag tillfredsställer honom. Men men, jag tar tag i min lilla uppgift så får man hoppas på nåt slags underverk på den gemensamma sexuella kontakten.

Idag tog jag mig i kragen och gick utanför hemmet för att inte sitta hemma och deppa ihop. Åkte och handlade lite saker, ett par skor bland annat. Förstår inte varför jag ska envisas med att stänga in mig själv och deppa när jag vet att jag inte alls mår bra av det. Det är precis som ett litet monster i mig som bestämmer att nu gör vi precis det som du inte alls borde göra. Så sjukligt!! Min pojkvän har sagt att ibland är det som om jag hade en liten djävul i mig... och det är sant. Det är vestibuliten som är min djävul.

Igår övade vi med 2 fingrar igen på första gången på nästan en månad. Som jag anade gjorde det ondare än vanligt då vi inte gjort det på ett tag. Men det känns endå bra att ha kommit igång med det igen. Det är alltid positivt för mig att känna att jag faktiskt gör nåt åt skiten.

På tisdag ska jag till min lilla "människa" igen och jag vet att den här gången kommer att bli jobbig. Vi ska gå på djupet med min syn på sex, min syn på mig själv och alla mina jävla psykiska ångestproblem som kan ligga bakom eller har åstadkommits av mina underlivsproblem. Jag får helt ont i magen bara av att tänka på det. Dessutom har hon försökt få mig att börja titta på erotiska filmer, vilket jag inte alls känner att jag kommer må särskilt bra av. Jag kan inte ens se ett påklätt par gå runt på stan utan att min hjärna fort som fan drar slutsatsen av att dessa två har en bra relation och har fint sex tillsammans och så deppar jag ihop. Fatta då om jag skulle behöva sitta och plåga mig igenom en film där jag får se 2 personer njuta av sex med varandra. Jag kommer dö i hjärtat!! Men men..vi får se hur det går. Det hon vill åstadkomma är nog att jag ska få fantasier och lust när jag tittar på det. Men alltså..fantasier och lust har man ju redan. Men hur mycket av det jag än har så hjälper ju inte det mig att ha sex..jag blir ju bara ledsen över att jag fantiserar om nåt som aldrig skulle kunna gå att göra. Min pojkvän och jag aldrig skulle hamna i den situtionen att vi skulle ha sex eftersom han inte vågar göra nåt och även om han vågade göra något så skulle min hjärna och kropp inte fungera som den är tänkt. Suck alltså..detta skulle ju bli ett positivt inlägg. =/

Fyfan.. ännu en riktigt dålig dag. Jag och pojkvännen bara bråkar för att jag sitter som en deppig jävla deg i soffan och gör livet ruttet för båda två. Idag gjorde jag även det som man absolut inte ska göra om man känner sig nere... jag började googla runt på vestibulit. Att läsa massa bloggar, hemsidor och forum gör ALLTID att jag blir jätteledsen och med all sannolikhet sitter och bölar och mår dåligt resten av dagen. Tur för mig avbröt alla helgon och andar min deppighet då jag och familjen åkte till kyrkogården för att tända ljus. Så nu känns det lite bättre. Jag har även lyckats skriva ner några av de där förbannade lapparna som jag och min pojk ska skriva och lägga i en varsin burk. Vi ska skriva saker som vi skulle uppskatta om den andra gjorde för oss och så drar man en lapp ur den andras burk och försöker göra det som står på den. Jag antar att det är för att vi ska stärka bandet mellan oss och våga säga till den andra vad man vill ha..något jag är ytterst jättedålig på. Vi får se hur det går med det lilla projektet!

Nu har jag haft ett fett utbrott efter att ha kommit hem från min "barnmorska/gynekolog/psykolog"- människa och bara legat och bölat i 100 år. Därför bestämde jag mig för att skriva av mig lite här i en ny blogg, som ska handla om min vestibulit och hur fuckat allt blir pga den. Jag vet att det redan finns bloggar om vestibulit, men jag skriver denna mest för mig själv som en slags dagbok för att avreagera mig lite. Sen om nån annan vill läsa så är det välkommen och varsågod.

Vestibulit, för er som inte redan vet, är en slags "sjukdom" som en kvinna får i underlivet och som gör att det inte går att ha ett fungerande sexliv då det gör sjukligt jävla ont. Vissa kan även ha ont för jämnan, t.ex när de har åtsittande byxor på sig eller när de cyklar, men jag hade "turen" att bara få ont vid samlag. Jag har alltså aldrig någonsin kunnat njuta av ett enda samlag då jag alltid alltid alltid alltid, från första stund jag började ha sex, fått ont av att ha en penis eller till och med en tampong i mig. Det finns många teorier om vad som skulle kunna orsaka detta tillstånd i slidan, men ingen vet säkert.

Detta har jag haft nu i runt 4 år och blir bara mer och mer deprimerad då detta problem även har förstört stora delar av mitt förhållande med min sambo, som jag varit med sedan snart 3 år tillbaka. Förutom att vi inte kan ha  sex över huvud taget så har detta gjort honom så osäker att han inte tar i mig eller vågar försöka tillfredställa mig på något vis. Jag känner mig helt sexuellt utestängd och värdelös och blir otroligt ledsen av att se kärlekspar på stan, av att läsa tidningar som cosmopolitan, av att titta på tv och film, vara med mina kompisar som ständigt pratar om sex, att vara med min pojkvän...allt som varenda dag påminner mig om att det inte fungerar som det ska för mig.

Jag går med jämna mellanrum till en slags psykolog för att försöka lösa problemet. Jag får prata av mig och göra olika små övningar. Stoppa in fingrar här och där och knipa och slappna av. Just nu har jag kommit så långt att jag och min pojkvän övar med hans penis. Det gör inte längre lika ont, men jag blir otroligt deppig av det eftersom det påminner så fruktansvärt om det han och jag inte har. Inte för att jag vet vad som är så speciellt med sex eftersom jag aldrig upplevt det på riktigt. Men även om det inte gör lika dödande ont att föra in saker i slidan längre så finns det inte mycket till lust eller sexuell spänning kvar mellan oss över huvud taget. Jag tjatar om att bli uppmärksammad, även fast jag samtidigt förstår att det inte är det minsta kul för honom att försöka få lust i nån som antagligen bara kommer att börja storgråta eftersom hon tycker allt är obehagligt och inte kan bli upphetsad.

Just idag mår jag bara så sjukligt dåligt över det hela att jag gråtit i kanske 2 timmar. Det känns som om det aldrig kommer att bli bra även om jag gärna skulle vilja det. Jag vet inte om jag orkar hålla på med den här skiten i flera år till, vilket det antagligen kommer att ta innan jag blir frisk. Ibland vill jag bara lägga sex på hyllan, eftersom jag endå lever helt utan det och inte har några positiva minnen av det så som det ser ut nu.

Andra vestibulitar eller bara "vanliga" nyfikna människor är välkomna med frågor och synpunkter. Jag skulle gärna komma i kontakt med andra i min situation då det skulle vara intressant att diskutera med nån som på riktigt förstår hur man känner och tänker.
Vi hörs!