Aaaaaj!!!
Hatar livet just nu
Jag vet inte hur jag ska orka mer nu. Jag KAN inte vara positiv hur mycket jag än försöker. När man i flera år har fått noll jävla sexuell respons eller uppmärksamhet trots att man lever ihop med den person man älskar så finns det inte så jävla mkt positivt inom det sexuella att vara glad över. För det finns INGET sexuellt!! Jo, ibland när jag tillfredsställer honom och sen sitter och storbölar med grovt ont i magen efteråt. Inga sexiga kommentarer, inga smekningar, inga blickar...INGENTING!!! Och jag vet att jag inte borde förvänta mig att han vill göra något för min kropp gillar det ändå inte och oftast brukade allt sexuellt sluta med psykiska sammanbrott, men även om jag förstår honom så är jag fortfarande helt jävla förstörd och sexuellt utfryst. Jag blir ledsen av att ta på mig själv, ledsen av att göra övningarna som ska göra mig bättre + att dom gör så JÄVLA ont och jag är ledsen JÄMT. Jämt jämt jämt jämt... jag får panik!!! Även om jag kämpat med övningar hit och dit och lekt positiv så har det i flera år känts helt ärligt på riktigt som att det här problemet alltid kommer finnas kvar.
Nästan varenda dag gråter jag floder för att jag mår så jävla dåligt. Jag läser på vestibulit.com och äcklas över allt positivt jävla snack om att: Det finns så många andra sätt än penetrerande sex. Ja, det är skitkul för dom som det fungerar för och som fortfarande får känna sig lite sexiga, sexuella och fungerande ibland. Men VAFAN gör man när det inte finns någon som helst sexuell kontakt??? Hade någon bara sagt till mig att såhär ska du göra för att bli av med skiten så hade jag kunnat göra precis vad som helst. Men det finns inte ett piss att göra när man har smörjt, tänjt, pillat, övat, samtalat och allt fan i helvete jag har hållit på med. Och jag får panikångest. Det kommer ALLTID att vara såhär!!!!! Jag har kommit till en punkt nu efter 5 år när det här får mig att hata livet. Och jag överdriver fan inte ens. Fy fan!!