Hatar livet just nu
Jag vet inte hur jag ska orka mer nu. Jag KAN inte vara positiv hur mycket jag än försöker. När man i flera år har fått noll jävla sexuell respons eller uppmärksamhet trots att man lever ihop med den person man älskar så finns det inte så jävla mkt positivt inom det sexuella att vara glad över. För det finns INGET sexuellt!! Jo, ibland när jag tillfredsställer honom och sen sitter och storbölar med grovt ont i magen efteråt. Inga sexiga kommentarer, inga smekningar, inga blickar...INGENTING!!! Och jag vet att jag inte borde förvänta mig att han vill göra något för min kropp gillar det ändå inte och oftast brukade allt sexuellt sluta med psykiska sammanbrott, men även om jag förstår honom så är jag fortfarande helt jävla förstörd och sexuellt utfryst. Jag blir ledsen av att ta på mig själv, ledsen av att göra övningarna som ska göra mig bättre + att dom gör så JÄVLA ont och jag är ledsen JÄMT. Jämt jämt jämt jämt... jag får panik!!! Även om jag kämpat med övningar hit och dit och lekt positiv så har det i flera år känts helt ärligt på riktigt som att det här problemet alltid kommer finnas kvar.
Nästan varenda dag gråter jag floder för att jag mår så jävla dåligt. Jag läser på vestibulit.com och äcklas över allt positivt jävla snack om att: Det finns så många andra sätt än penetrerande sex. Ja, det är skitkul för dom som det fungerar för och som fortfarande får känna sig lite sexiga, sexuella och fungerande ibland. Men VAFAN gör man när det inte finns någon som helst sexuell kontakt??? Hade någon bara sagt till mig att såhär ska du göra för att bli av med skiten så hade jag kunnat göra precis vad som helst. Men det finns inte ett piss att göra när man har smörjt, tänjt, pillat, övat, samtalat och allt fan i helvete jag har hållit på med. Och jag får panikångest. Det kommer ALLTID att vara såhär!!!!! Jag har kommit till en punkt nu efter 5 år när det här får mig att hata livet. Och jag överdriver fan inte ens. Fy fan!!
Nej nu! Jag ser detta alldeles för sent, men nu måste du träffa någon att prata med. Omedelbums. Visst hade du en pratperson? Kan du berätta allt detta?
Anledningen till att jag säger detta, är att jag känner igen mig så sjukt mycket. Du är arg på din fitta, den funkar inte som den ska, den gör ont på alla möjliga konstiga sätt och du straffar den.
Du tänker mycket i svart eller vitt, att allt är skit, att inget kommer ordna sig, att allt är meningslöst och ingen idé att göra nåt.
Du MÅSTE se till att få hjälp mot depression, för det är vad detta kommer leda till. Du måste börja må bra.
Depressionen har dessvärre funnits här sedan många år tillbaka i perioder. Jag har tagit paus från min kontaktperson för tillfället då vi båda känner att hon och jag jobbat med allt vi kan och kan inte komma så mkt längre. Men du kan vara lugn.. just för tillfället är livet gladare än på länge. Allt mitt hårda arbete verkar börja ge lite resultat.
Tack för omtanken! =)
