Ett jävla avfallshål

Oj oj, här va det ju ingen vidare dokumentering. Jag har inte vart på topp den senaste tiden direkt. Får konstiga flytningar och blödningar av mina P-piller så det har bara kunnat övats 3 gånger och då gjorde det riktigt ont. Sista gången slappnade jag verkligen av allt vad jag kunde och då gjorde det så pass lite ont att min pojkvän kunde jucka tills han kom. Ganska länge helt enkelt = sved och brände som fan efteråt. Det kändes sexigt, men jag blev samtidigt ledsen för jag kände mig som ett jävla hål man tömmer sig i.

Vi var hos min "person" igår också och pratade. Hon tror att vi skulle kunna ha sex så som min "smärtsituation" ser ut nu, men så som min hjärna och våran sexuella relation är så skulle det aldrig gå. Vi kom inte fram till nåt bra sätt som skulle kunna lösa det. Typ pussas mer... men det känns så sjukt påtvingat att göra saker när man vet att det här gör vi för att jag ska kunna bli upphetsad nån gång. Ju mer övningar vi får, ju jobbigare blir det eftersom det känns som ännu fler grejor jag måste tjata och tvinga min pojkvän att göra.

Just nu är jag väldigt väldigt trött på att kämpa och hoppas på nåt som alltid bara gör mig ledsen tillbaka....

* Öva med penis
* Öva med 2 fingrar
* Dokumentera övningarna i en slags dagbok
* Smörja in med olja
* Tänka igenom ett samlag varje kväll innan jag somnar
* Burk-projektet
* Ta på mig själv och känna efter
* Onanera mer
* Försöka vara mer i nuet, tänka och känna utanför min hjärna
* Att inte köpa negativa tankar och försöka göra dem positiva
* Tänka att jag e snygg varje gång jag ser mig i spegeln
...... Det blir många saker som påminner mig varje dag om mitt "lilla" problem om man säger så. 


Välkomna tillbaka...

Jaha... nu har de konstiga bruna flytningarna kommit tillbaka igen. Har haft de 3 gånger nu och de är inte relaterade till min mens på nåt sätt. Det har förvisso känts som om en svampinfektion kan vara på ingång igen, men jag har aldrig haft problem med såna flytningar vid svamp förut så jag har ingen aning vad det är..och inte barnmorskan heller. Börjar bli riktigt trött på att det alltid är någonting som är fel. Det va längesen det kändes roligt och bra att göra nån av alla övningar jag pysslar med. När allt bara gör ont och kroppen bara sätter sig emot det hjärnan vill så dör man långsamt i själen. Jag känner att jag innerst inne lite smått ger upp fastän jag fortsätter försöka. 4 år av nästan konstant deppighet är inte lätt att få ur huvudet. Jag undrar bara hur många år till detta ska behöva ta....

Dagens samtal

Idag var jag hos min barnmorska och det va väl inte det roligaste mötet. Det har inte gått så bra att öva, då min fina pojkvän inte kan få stånd när vi ska öva. Så nu e jag tillbaka med att öva med mina 2 egna fingrar igen. Vill inte fortsätta tjata på att vi ska öva så jag får väl helt enkelt öva vidare själv och hoppas att han tar ett fint litet initiativ någon dag i framtiden. 

Vi pratade mycket om mina neggotankar, som jag bara inte kan få att försvinna. Hur får man automatiska tankar att försvinna? Även om jag försöker, med viljetankar, att vara positiv och "tänka över" de dåliga tankarna så finns ju dom riktiga och sanna tankarna ändå kvar där bakom. För att ändra min negativa syn på min egen kropp ska jag till exempel tänka: -Fan va fin jag är! , varje gång jag tittar i spegeln även fast mina riktiga tankar egentligen säger någonting annat.

En annan grej vi pratade mycket om är att hur bra det än går att trycka in saker där nere så skulle vi aldrig komma till en sån situation av lust, passion och kärlek att vi skulle kunna ha sex. Förspel finns inte och har nästan aldrig funnits och jag har ytterst svårt att ta emot någon typ av sexuell kontakt utan att mina tankar ska börja snurra och jag blir frånvarande, orolig och spänd. Tydligen ska jag börja öva mig på att bara vara i nuet och känna efter i kroppen, inte vid sexuella tillfällen för sånna är jag aldrig i, utan bara när som helst. Plus att jag ska ta på min egen kropp och jämföra hur det känns att ta på olika delar av den. Jag är inte alls sugen på det, men det e lika bra testa.

Det deppigaste med hela mötet var: - Kanske är det så att du och ***** aldrig kommer att ha sex.
Och ska jag själv vara helt ärlig och realistisk så tror jag faktiskt inte det heller. Även om jag kan ha 3 kukar i fittan förändrar inte det ett smack i vår "sexuella relation." Vi får helt enkelt leva resten av livet i celibat..för jag vill inte vara med någon annan. <3

Backwards

Haha usch! Mår mycket bättre idag...psykiskt iaf. Håller däremot på att bli magsjuk tror jag. Så nu blir det väl avbrott i övningarna igen. Alltid är det någonting som gör att vi inte kan öva. Mens, en kuk som inte kan bli hård, en partner som inte har lust eller att man blir sjuk. Och ju längre tid det går mellan övningarna ju sämre går det och ju ondare gör det. Det känns deppigt som fan. Får försöka jobba extra hårt med de mentala bitarna då jag inte kan öva på de fysiska I guess.

Pissfi**a!

Jag blir så satans trött på den här skiten ibland. Jag övar och övar, leker positiv fast jag bara vill gå och dö och inte fan får man nåt för det. Idag gick det inte ens att trycka in kukjäveln när vi skulle öva. Men det kanske fungerar imorn ska man väl tänka då, men jag pallar inte. Har det inte blivit bra på över ett år i terapi och knip och allt vad det är så varför skulle det vara bra imorn? Idag orkar jag inte vara positiv och glad fastän jag inte är det. Jag har bölat som ett barn tills jag fått ont i huvudet fastän jag vet att det gör att min pojkvän antagligen inte kommer att vilja öva något mer nu på typ 300 år. Men jag vill inte heller öva! Jag vill ha en normal fitta och en normal syn på sex så att mitt huvud och mage kan få vila sig från den ständiga jävla tunga deppigheten som virvlar runt där inne.

Inte blir det bättre av att en väninna har en ny pöjk som hon ska snutta och pilla och sexa loss med hela tiden helt öppet så att mitt hjärta går av på mitten då jag ständigt påminns att jag aldrig någonsin haft eller kommer att ha det som dom. Hur glad jag än är för hennes skull så mår jag skit av att se och tänka på det.

Nu ska jag gå in i sovrummet och fylla i min övningstabell. Ja det ska ju bli kul att skriva ner de enorma framsteget jag gjort idag...inte! Så trött så trött så trött blir jag!!

Förlåt om jag opeppar någon med detta inlägg nu, men idag spyr jag bara på att må såhär. Får hoppas att jag imorn är redo att fortsätta mina år av recovery igen. Kul det ska bli...


RSS 2.0