Medalj tack! ;)
Jag förstår knappt själv hur bra det gick igår på provtagningen. Ett rum fullt av kvinnor som alla skulle lägga sig i elektriska stolen för avrättning...lite så kändes det när jag satt och väntade innan, full av ångest. Men sen slog det mig att, fan det här har jag gjort miljontals gånger och visst fan hade jag det. Jag susade in, slet av mig brallorna, kastade mig upp på stolen, låg där och slappnade av i någon minut och sen va det klart. Jag kände knappt ett dyft, och gynekologen berömde mig för att jag va så duktig på att slappna av. (hon visste ej om mina vestibulit-problem). För en vanlig kvinna är detta säkert inget särskilt och tycker väl att det låter som att jag tycker att jag gjort världens underverk och förtjänar Nobels fredspris. Men för en som mig, som knappt kunnat titta på min fitta utan att det gjort ont, så är en sånhär sak en stor seger. Yay me!!
Cellprovtagning
Imorgon ska jag på gynekologisk cellprovtagning som alla kvinnor får göra från det att de fyllt 23 år. De tar prover där nere för att se så att allt ser normalt ut och kunna upptäcka cellförändringar som kan innebära cancer. Det är frivilligt och egentligen skulle jag vilja skita i det, men jag som är extremt orolig över att jag har cancer överallt borde ju verkligen göra det. Förut när jag gick hos min psykolog/barnmorska på Södersjukhuset var gynundersökningar nästan vardagsmat för mig. Jag hade gjort det så många gånger att det blev avdramatiserat och jag lärde mig att slappna av såpass mkt att det inte gjorde så ont. Jag vet inte hur ont det kommer göra att bli undersökt nu eftersom det va så länge sedan och då med en barnmorska jag träffade varannan vecka och därför litade enormt på henne. Nu är det långt mer än ett år sedan jag låg på en såndär hemsk bänk totalt exponerad och utsatt. Usch och fy, det känns riktigt jobbigt. Jag undrar om själva provtagningen gör ont..de lär väl knipsa av eller skrapa bort någon typ av vävnad. Det räcker väl med att själva undersökningen gör ont...pallar inte massa annan läskigt smärta oxå. Nä fyfan, jag vill bara att det ska vara över redan!!
Tänka på annat
Jag måste sysselsätta mig med något idag. Jag har varit/är sjuk och har inte kunnat träna som vanligt och mest legat i soffan och det är aldrig bra för mig och mina tankar. Blir man uttråkad och understimulerad finns det tid och plats i hjärnan till att ligga och älta problem. Så idag får jag fanimej hitta på något så att hjärnan aktiverar sig på annat håll för annars kan det bli sura miner.
Bok: Vestibulit i vardagen
Några kvinnor på vestibulitforumet har skrivit en bok om vestibulit i vardagen. Nu behöver de hjälp att finansiera detta projekt så att de kan trycka boken och låta folk få läsa om detta problem som drabbar så många, men som nästan ingen vet någonting om. Jag skulle lätt köpa den iaf och är grymt imponerad av tjejerna som jobbat tillsammans för att sammanställa något som säkert skulle kunna stötta och hjälpa många. Här är en länk med mer info:
