En självklarhet?
Hej! Har följt din blogg ett tag och känner igen mig så skrämmande mycket i det du skriver!!! Oftast så försöker jag glömma bort skiten och jag har inte orkat formulera en kommentar men nu kunde jag bara inte låta bli... Jag hatar att så många tjejer ska behöva gå igenom detta ensamma! Inte ens andra med vestibulit förstår alla gånger, eftersom det finns så olika grader av sjukdomen... När jag först blev sjuk för typ, vad kan det vara, 3-4 år sedan? (har tappat räkningen...) hade jag så ont att jag inte kunde sitta kvar i skolan och delta i undervisningen utan var tvungen att gå hemma eftersom jag inte kunde sitta en hel föreläsning...
Nu är det bättre men jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna ha sex med en kille igen. Som tur är har jag lite intresse för tjejer så jag hoppas lite där men ändå, även smekning kan göra ont när det är som värst. I mina allra bästa dagar kan jag som mest föra in ett finger och då måste det vara jag som gör det som kan känna efter, andra kan bara inte vara "försiktiga" för de vet inte vad det är som händer i min kropp...
Just nu har jag haft det stressigt och har haft ständigt ont i några dagar... Sitter här och har ont när jag skriver...
Och inte kan man säga till någon heller för att få stöd, för vad ska man säga? Jag har ont i fittan?
Har försökt gå till läkare och blev så illa behandlad att jag anmälde skitstöveln och aldrig sökte vård igen. Går inte till cellprover heller...
Vestibulit är ett helvete...
Skaffa barn har jag aldrig varit så sugen på egentligen men det är en annan sak när man inte ens kan försöka få dem... dessutom har jag senast få höra när jag fick diagnos om en annan sjukdom att jag måste opereras innan jag ens tänker på att skaffa barn... Så det blir verkligen inga.
Nu har jag fått nog av både det och andra saker och bestämde mig från att skilja mig från min man... Det är jättejobbigt att gå igenom men jag pallade verkligen inte längre... Jag vill vara singel och slippa pressen...
Det jag vill ha sagt är att du är inte ensam om detta och vill du snacka eller skriva av dig är det bara att mejla mig. Jag kommer i alla fall inte att säga att "det är bara att gå till läkare" för jag vet att det inte är så enkelt, majoriteten av läkare vet inte ens vad vestibulit är för något...
Styrkekramar till dig! Försök inte ge upp på dig själv, skit i vad andra förväntar sig, du får ju lika lite sex som din kille (antar jag) så vad ska folk tycka synd om honom för? Det är ju dig det är mest synd om egentligen! Det är du som har ont!!
Om du orkar göra lite andra saker som du tycker om, livet är faktiskt mycket mer än sex, det visste jag inte riktigt innan jag fick vestibulit, då kretsade mitt liv kring romantiska relationer.... Sorgligt men ganska sant...
Hoppas du mår lite bättre snart... Och för guds skull låt underlivet vila! Låt ingen tjata på dig att "försöka" om inte du själv känner dig helt redo! För då sitter man där och är tillbaks till ruta ett...
Och smörja, smörja, smörja så mycket du kan!
Sköt om dig. Kram!
Tack för fina ord. Jobbigt att höra att du oxå har så mycket problem. Det där med att känna press från min pojkvän är inga problem dock för han tittar inte åt mitt håll på nåt sexuellt vis över huvud taget och smörjet har jag hållt på med i urminnes tider känns det som. XD Vi får hoppas på lite trolleri för oss båda. =)
