Snyft!
Idag har varit en riktigt deppig kväll. Min pojkvän va på en grabbresa i helgen och tydligen hade de varit på strippklubb eftersom alla andra klubbar stängde tidigt. Och även om jag litar på honom till 110% så känns det mindre kul att tänka sig honom på ett sådant sexuellt ställe bland smala, snygga och nakna tjejer. Hade jag inte vart så jävla känslig för att han aldrig direkt visar mig någon sexuell uppmärksamhet och om jag hade bättre själförtroende angående min kropp och min sexualitet skulle jag inte bry mig. Men nu får ju min cp-hjärna för sig att eftersom han inte får något sex hemma blir det automatiskt så att han intresserar sig för de nakna tjejerna på ett sexuellt sett.
Jag vill bara att han ska våga kasta sig över mig...och jag vill att min kropp och hjärna ska tycka om det. Inte något som kommer hända den närmsta framtiden, men Rom byggdes ju inte på en dag. En vacker dag kanske vi har ett sexliv tillsammans, men just idag känns det inte som det. Med 4 år utan sexliv är det verkligen jävligt svårt att försöka få igång nåt igen. Ber till gudarna om lite magisk hjälp.. eller medicinbolagen om en mirakelkur mot vestibulit och onda tankecirklar.
Satt precis och tänkte på hur jävlahelvetesjävlaskit jobbigt det här är och hur jag inte har någon att vända mig till med samma problem... Vänner med perfekta sexliv som sitter med sorgsna ögon i en timme när man känner för att lätta på hjärtat och sen slänger på en "åh jag och min pojkvän har typ sex 5 gånger om dagen, helt underbart!". Wihooo vad glad jag är för din skull , eller??! Hatar mitt liv! Jag och min sambo har inte haft sex(och inte försökt) på 4 månader och den senaste gången var en mardröm. Japp snart lämnar han väl mig, hittar en snygg tjej som kan ligga när och hur mycket hon vill! Sorry att jag kommer med något peppande men jag går verkligen igenom samma jävla skit!
